Söfiadagen infaller den första söndagen i april och då samlas folk för att fika och grilla korv vid Söfiastugan nere i Mora. (nedanför Långviken).
Många undrar kanske vem tant Söfia var och varför detta har blivit en kultplats för Långviksborna.
Samlingsplats för ungdomar
Hon var utåt sett ingen märkvärdig person, levde mycket enkelt i en ensam stuga, men stugan blev en samlingsplats för den tidens ungdomar eftersom hon var så omtyckt av alla. För snart tio år sedan byggde Långvikens bysamfälligheten en raststuga där så att traditionen att samlas vid Söfiastugan skulle leva vidare.
/Nils-Åke Sandström
Människor jag gärna minns
Simon Johansson har i sin bok ' Min barndoms By' berättat om henne under avsnittet 'Människor som jag gärna minns', Och det är från denna bok som denna berättelse är hämtad.
Tant Sofia
Tant Sofia hade efternamnet Karlsson. Hon var enligt kyrkoböckerna född den 25 november 1856 och var äldsta dottern till bonden Carl Jonsson, Hissjö 3, och hans hustru i första giftet, Ulla Stina Johansdotter. Denna dog 1864 och efterlämnade förutom maken även tre barn. Året därpå gifte Carl Jonsson om sig med Augusta Maria Olofsdotter från Hissjö. I detta äktenskap föddes fem barn.
Tragedi i Hissjö
År 1878 drabbades familjen av en svår olycka. Enligt vad som berättas skulle Carl Jonsson av ren barmhärtighet ha låtit en sjuk luffare få ligga i ladugårdens halm. Luffaren dog och hade då smittat ned familjen, så att Carl Jonsson, hans hustru samt tre av hans barn i det senare giftet hade dött inom två veckor. Detta bekräftas av kyrkoböckerna, som anger att dödsorsaken var 'svartfeber', dvs. en smittosam febersjukdom som kännetecknas av hög dödlighet och av att huden på döda människor svartnade.
Detta lär enligt uppgift av läkare vid Umeå Universitetssjukhus vara en form av smittkoppor.
Flyttade till Långviken
Hemmet upplöstes nu. Sofia blev piga hos en familj i Hissjö. År 1882 kom hon till sin styvmors syster som var gift med 'Jon Annerssa' i Långviken. Denna familj bodde i en gård som numera är bortriven och låg ungefär där Nils-Åke Sandström har sin fastighet. Där arbetade hon som piga i flera år.
Piga hos Anders Andersson
På 1890-talet flyttade hon och tog tjänst hos Jonas Anderssons bror, Anders Andersson i Långviken, vars hustru hade dött. Hur länge hon tjänade hos honom ger kyrkböckerna inga upplysningar om.
Någon gång på 1890-talet flyttade tant Sofia till Johan Andersson i Mora, vars gård låg i södra delen av Långviken. Han hade då blivit änkling. När Andersson dog ärvde hon gården och de få inventarier som fanns i den och bodde ensam där till början av 30-talet. Långviksborna såg till att hon hade det bra i sin stuga i Mora. När hennes krafter började tryta, såg Långviksborna till att hon fick flytta till familjer i själva byn.
Raststuga
Gården är nu bortflyttad, men under senare år har en stuga uppförts av bysamfälligheten på samma plats och tjänstgör som utflyktsmål för den befolkning som bor vid den stora Tavelsjön.
Tant Sofia försörjde sig med att hjälpa folk i byn men kunde inte utföra annat än enklare sysslor, t ex sköta småbarn, klippa mattrasor, ta upp potatis, tvätta kläder, spinna lin osv. Några gånger om året kom hon till mitt föräldrahem i Svedjan och hjälpte min mor. Vi barn var mycket förtjusta i henne.
De sista åren av sitt liv var tant Sofia mycket klen och flyttade till sin systers hem i Backen i avvaktan på att få en plats i Backens sjukhem, där hon dog några år in på 1940 talet.
(Från Simon Johanssons bok Min Barndoms By)
Hör gärna av Er om Ni känner till mera om Tant Sofia !
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
tel.: 090-60317